Susannas Blogg

Nu är jag hemma i Sverige! Och jag tänkte, att jag kan väl lika gärna fortsätta blogga? Jag ser faktiskt ingen egentlig anledning att sluta? Mitt liv är ju liksom inte slut, fast mitt au pair-år är det, liksom. Det gäller väl bara att hålla sig ifrån att snacka skit om folk... Inte lika kul att springa in i offret nu, liksom. Och betydligt troligare.

Jag är nyss kommen till Växjö från Vislanda, där natten spenderades. Ja, herregud, vilken dag igår var! Jag fick träffa Anni, Fia, Civs och hans snygga tjej Linda, Millan och sådå Moppa! Det känns helt absurt att kunna skriva det. Som jag har längtat, liksom... Och roligt hade vi! Det kändes verkligen som att alla ord inte alls fick plats, det var så mycket att berätta. Underbart to be back!

Dock så har jag slagits ganska hårt av den så kallade omvända kulturchocken. Jag saknar dem där borta (Will och Ben kanske mest dårå) ganska rejält - och det är nog först nu jag fattat att jag är hemma. Tidigare i veckan har det nästan känts som att jag bara är på besök här i Sverige, eller att det är en konstig dröm. Att jag liksom snart kommer att vakna upp i Preston igen och kunna ta Dodgen till närmsta Starbucks... Jag känner mig oerhört handikappad utan bil och jobb. Jag har haft en otrolig tur, dock, som snart kommer att börja jobba (på Kosta Outlet - where else?) - för det behövs. Inte minst i kassan... Jag har fått schema för december, men förhoppningsvis kan jag få några timmar i november också... Jag hoppas också på att så fort jag fått en vardagssyssla att ägna mig åt, kommer jag att kunna återanpassa mig till Sverige. Och att det faktiskt är så att tiden läker alla sår. Dessutom vet jag nu väldigt säkert att jag absolut kommer att återvända till USA. Gärna inom en inte alltför avlägsen framtid... Det känns helt otroligt underbart att ha ett andra hem. Och att det hemmet ligget två timmar ifrån The Big Apple gör det i varje fall inte sämre. Förhoppningsvis åker jag tillbaka nästa sommar, och tills det att jag har något lite närmare att längta till, tänker jag längta till det!

(Civs sprang på mig, och skrämde mig rejält med ett "bu!" Han är så fin, den lille mannen.)

Men nu har jag bara tio minuter kvar på inloggningen... Det är snart dags att gå och möta min Mommy, för jag ska åka med henne hem. Hujedamej, snart måste jag nog fundera på hur jag kan komma att ha råd med egen bil... Det är något av det svåraste med att ha kommit hem. Jag vill köra! Hmm... jag måste nog ta och tänka på den saken...


Jag lyssnar just nu på: Det vackra språket svenska som mumlas omkring stolen där jag sitter