"I hate to write. I love having written."
Jaha, igår var jag på mitt intromöte till mitt livs första universitetskurs (Kulturpedagogik I). Hjälp, vad svårt det är! Språket är jättesvårt, innehållet är jättesvårt och mycket... men jag ska baske mig inte ge upp! Jag ska klara den här kursen, så är det bara. De andra kursdeltagarna är betydligt äldre än jag, så de tjusiga begreppen kommer naturligt i deras språk. Själv är jag inte så tokig för att vara tjugo år, men jag vill lära mig mer och bättre - så vilket ypperligt tillfälle det här då är! Positivt tänkande, positivt tänkande, positivt tänkande...
Churchill-citatet i rubriken beskriver min tillvaro ganska väl just nu. Blä, det är så mycket att skriva och läsa... jag blir inte klok! Det ska bli manus tills nästa Cultural Care-träff, det är personliga brev till folkisansökningar, det är två böcker och en fet avhandling som ska läsas + reflekteras över tills nästnästa tisdag och det är... Inte sådär himla kul. MEN, som sagt... positivt tänkande, positivt tänkande, positivt tänkande...
Jag måste verkligen tänka positivt. För även om det känns som att jag slösar mycket tid till att slöa vid Facebook/titta på teve (och det gör jag verkligen, tyvärr) - har jag ändå hunnit med en hel del nytta. Jag har fixat mina två referenter samt bett om att få intyg från lite saker det behövs intyg till. Jag har påbörjat mitt personliga brev samt en av de tre texterna som ska läsas till Kulturpedagogik-kursen. Dessutom har jag varit duktig och gått promenader nästan varje dag.
Jag längtar dock förtvivlat till våren och efter att få dansa. Och det ska inte vara till någon konstig techno-synth-hårdock-punk, utan schlager, schlager, schlager! Tack gode Gud att det snart vankas Melodifestival. Jag står inte ut längre. Är det någon som är på att leta upp en schlagerbar/karaokekväll är jag först med att vända min kappa!
Sådär... nu har jag minsann reflekterat lite. Det var en av de sakerna vi diskuterade på tisdagens lektion, faktiskt. Varför har reflektion en så central roll i dagens samhälle? (eller nåt sånt... vaffö ha typ alltså tänka på sånt man jort och så en ganska så needy part i vårrt sverige lixom...) Vi kom fram till att det bland annat beror på tidsbrist. Kraven på individen är större idag än förr i tiden. På 1800-talet fanns tid för reflektion när man gick hem från sitt arbete. Den tiden finns inte idag, däremot är naturligtvis behovet kvar. Kanske är behovet större än någonsin? Hmm, Sokrates, frågan tåls att fundera över.
Jaja, imorgon ska jag jobba på Kosta. Det kommer bli så fruktansvärt skönt. Så långt ifrån platsspecifik konst och dialogseminarium man kan komma? Förhoppningsvis är jag mätt på den världen då det, om två veckor, är dags att kliva tillbaka i den andra.
Jag lyssnar just nu på: surret från datorn och mina fingrar som snattrar över tagnetbordet...
Churchill-citatet i rubriken beskriver min tillvaro ganska väl just nu. Blä, det är så mycket att skriva och läsa... jag blir inte klok! Det ska bli manus tills nästa Cultural Care-träff, det är personliga brev till folkisansökningar, det är två böcker och en fet avhandling som ska läsas + reflekteras över tills nästnästa tisdag och det är... Inte sådär himla kul. MEN, som sagt... positivt tänkande, positivt tänkande, positivt tänkande...
Jag måste verkligen tänka positivt. För även om det känns som att jag slösar mycket tid till att slöa vid Facebook/titta på teve (och det gör jag verkligen, tyvärr) - har jag ändå hunnit med en hel del nytta. Jag har fixat mina två referenter samt bett om att få intyg från lite saker det behövs intyg till. Jag har påbörjat mitt personliga brev samt en av de tre texterna som ska läsas till Kulturpedagogik-kursen. Dessutom har jag varit duktig och gått promenader nästan varje dag.
Jag längtar dock förtvivlat till våren och efter att få dansa. Och det ska inte vara till någon konstig techno-synth-hårdock-punk, utan schlager, schlager, schlager! Tack gode Gud att det snart vankas Melodifestival. Jag står inte ut längre. Är det någon som är på att leta upp en schlagerbar/karaokekväll är jag först med att vända min kappa!
Sådär... nu har jag minsann reflekterat lite. Det var en av de sakerna vi diskuterade på tisdagens lektion, faktiskt. Varför har reflektion en så central roll i dagens samhälle? (eller nåt sånt... vaffö ha typ alltså tänka på sånt man jort och så en ganska så needy part i vårrt sverige lixom...) Vi kom fram till att det bland annat beror på tidsbrist. Kraven på individen är större idag än förr i tiden. På 1800-talet fanns tid för reflektion när man gick hem från sitt arbete. Den tiden finns inte idag, däremot är naturligtvis behovet kvar. Kanske är behovet större än någonsin? Hmm, Sokrates, frågan tåls att fundera över.
Jaja, imorgon ska jag jobba på Kosta. Det kommer bli så fruktansvärt skönt. Så långt ifrån platsspecifik konst och dialogseminarium man kan komma? Förhoppningsvis är jag mätt på den världen då det, om två veckor, är dags att kliva tillbaka i den andra.
Jag lyssnar just nu på: surret från datorn och mina fingrar som snattrar över tagnetbordet...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hejsan, mitt sötsnöre!
I helgen återvänder jag till Småland, hoppas givetvis på att få se din söta nuna då. Jag kan också berätta att det finns en schlagerbar på en av nationerna här nere i Lund. Kan försöka fixa gästleg så vi kommer in där, om du kommer och vill hälsa på här nere. Tycker också att vi kan styra upp en schlagerkväll här i lilla lägenheten. =)
Massa kärlek
Anus
Postat av: Orup
Saknar dig som in i helvete oxå. Datum hem är inte klart, ska nog göra hela min 13:e månad - då kommer jag inte hem förrän 14:e augusti. Men om du kommer som du sa så får vi inte alls mykt tid tillsammans....o sen om du stannar:(
Trackback
