Susannas Blogg

Ha. Jag trodde inte att jag kunde bli så överlycklig över en inbjudan till Spotify... hjälp mig, jag har inget liv! Men jisses, det är ju så underbart! ALL musik är omedelbar, laglig och gratis! Jag fattar inte - vad är haken? När kommer the super expensive bill?

Gottar mig just nu med Brittans nya... Och jag som nästan tänkt tanken att köpa CD:n för 179,- på Åhléns. Ha! Inte nu...

Men, men... Det hade faktiskt varit sorgligt på riktigt om detta var allt som pågick i mitt liv. Njae, lite annat har jag hunnit med. I fredags var vi i The Gang ute på Stenladan... mmm, det var verkligen vad min själ behövde! Lite myspys och lite Xider och lite förfest och sedan lite välförtjänt bakiskäk på lördagen (som jag alltid ansett den bästa delen av en utekväll).

Det blir tyvärr inte alls lika mycket jobb på Kosta nu... Fast jag har bestämt mig för att se saken från den ljusa sidan; jag kommer ju nu att ha tid för mig själv och min kurs! Jag har även en hel drös med pappersarbete till folkis-ansökningar framför mig... som ju även det tar sin lilla tid.

Imorgon tänkte jag rensa ur garderoben och köra in till stan för att donera skit jag inte vill behålla till Emmaus. Därefter tänkte jag kanske planera in en liten kaffe med fröken Lundh, samt ett besök på simhallen? Jag vägrar efter helgens hemmatråk sitta här i Smealyckan en dag till. Anledning finns ju liksom inte alls.

Men nu ska jag snacka lite med en viss person jag tycker om... hej hopp!


Just nu lyssnar jag på: "If U seek Amy" med Britney Spears (på Spotify)

Jag vet att jag inte är särskilt duktig på att skriva nuförtiden... Den uppenbara anledningen till det är ju att de jag i USA skrev för, träffar mig regelbundet IRL nuförtiden... I och för sig har jag ju nu Sofia och Linda i USA att skriva för. Oh, well...

Att det blir ett inlägg ikväll beror på den raka önskan från Agneta jag fick i helgen. ("Nu ska det bli intressant att läsa din blogg.") Och jag vill ju inte göra min favorit-Göteborgare besviken. Det blev alltså så att jag i lördags äntligen fick se min pingla igen. Att få syn på henne på perrongen var fantastiskt. Känslan av att äntligen träffa någon man saknat i sex månader, var obeskrivlig. Och som vi har myst! På två dagar hann vi med julmarknaden på Liseberg, lite Nordstan-spaning, ett glas vin på en urmysig, central krog samt att - äntligen - få beta av de tusen samtalsämnen vi behövde få betat av oss. Tack, Agge, för en rysligt härlig helg!

Och. Apropå absolut ingenting. En liten parantes innan jag glömmer det... 2008:s mesta snygging har utan tvekan varit Andreas "Idol 2008" Carlsson. (Han som sitter i juryn.) Hade jag fått, hade jag röstat på honom. Och så hade hann ju kunnat vinna en weekendresa till Los Angeles och så hade han gärna fått ta med valfri blond tjugoåring från Herråkra i Småland. Hmm, blir detta ett vinnande koncept till ny tävlingsshow på fyran, mån tro? Vill vd diskutera saken är jag helledig imorgon dag.

Om nu - mot förmodan - Andreas/TV4:s vd inte skulle höra av sig, kan morgondagen nog till viss del spenderas i Växjö stad. Jag behöver införskaffa de sista julklapparna... jag är på god väg, dock. Känns skönt, då jag jobbar ganska mycket nu innan jul...

Nähepp. Oops. Klockan är visst way past my bedtime. Men vad gör det, jag är ju L-E-D-I-G imorgon!

Thank you, music lovers...


Jag lyssnar just nu på: "With every bit of me" med Kevin Borg (sms:a KEVINB till 72400)

Nu har jag varit hemma i mer än en vecka (snart två, herregud!) och jag har börjat vänja mig och tycka att det är ganska härligt att vara hemma. Just idag (och resten av veckan, tror jag) är jag ledig, men jag har varit på Kosta Outlet fyra dagar nu - och jag är bara så himla tacksam över att ha ett jobb! Som jag till och med trivs på. Jag jobbar typ hela nästa vecka, vilket är underbart. Jag mår alltid mycket bättre när jag har någonting att göra under dagarna. Dessutom har jag sökt lite random kurser till Universitetet - vilket, om jag kommer in, ska bli jättekul! Jag känner verkligen att jag behöver träffa lite nytt folk och få göra någonting utmanande.

Hösten är fortfarande oklar, men ju mer jag tänker på alternativet folkhögskola, desto mer lockar den tanken... Man kan ju alltid söka, liksom. Jag har hittat två utbildningar med inriktning dramapedagog (moster, vad du tycka?); en i Västerberg vid Gävletrakten, och en i Wendelsberg då, utanför Göteborg. Även om Göteborg vore trevligt, jag har ju till exempel min underbara bättre hälft Agge där, så känns dock Västerberg lite för "handen i handsken" för mig. Äsch, det blir nog så att jag söker båda. Och till universitetet. För hujedamej, att stå sysslolös med endast lite ströjobb på Kosta till hösten är något som bara inte får hända! Nu blir det till att ta tag i livet...

Och så vill jag bara, lite spontant, tacka alla människor som betyder så ruskigt mycket för mig. Kände bara att jag ville ägna er en tanke. Alla som jag tycker om, familj, vänner, kollegor och små vardagshjältar som med ett litet leende kan rädda min dag - ta hand om er! Stressa inte, drick en kopp thé och andas ut en gång.

Puss!



Jag lyssnar just nu på: "30- och 40-talsmedley med BAO"

Nu är jag hemma i Sverige! Och jag tänkte, att jag kan väl lika gärna fortsätta blogga? Jag ser faktiskt ingen egentlig anledning att sluta? Mitt liv är ju liksom inte slut, fast mitt au pair-år är det, liksom. Det gäller väl bara att hålla sig ifrån att snacka skit om folk... Inte lika kul att springa in i offret nu, liksom. Och betydligt troligare.

Jag är nyss kommen till Växjö från Vislanda, där natten spenderades. Ja, herregud, vilken dag igår var! Jag fick träffa Anni, Fia, Civs och hans snygga tjej Linda, Millan och sådå Moppa! Det känns helt absurt att kunna skriva det. Som jag har längtat, liksom... Och roligt hade vi! Det kändes verkligen som att alla ord inte alls fick plats, det var så mycket att berätta. Underbart to be back!

Dock så har jag slagits ganska hårt av den så kallade omvända kulturchocken. Jag saknar dem där borta (Will och Ben kanske mest dårå) ganska rejält - och det är nog först nu jag fattat att jag är hemma. Tidigare i veckan har det nästan känts som att jag bara är på besök här i Sverige, eller att det är en konstig dröm. Att jag liksom snart kommer att vakna upp i Preston igen och kunna ta Dodgen till närmsta Starbucks... Jag känner mig oerhört handikappad utan bil och jobb. Jag har haft en otrolig tur, dock, som snart kommer att börja jobba (på Kosta Outlet - where else?) - för det behövs. Inte minst i kassan... Jag har fått schema för december, men förhoppningsvis kan jag få några timmar i november också... Jag hoppas också på att så fort jag fått en vardagssyssla att ägna mig åt, kommer jag att kunna återanpassa mig till Sverige. Och att det faktiskt är så att tiden läker alla sår. Dessutom vet jag nu väldigt säkert att jag absolut kommer att återvända till USA. Gärna inom en inte alltför avlägsen framtid... Det känns helt otroligt underbart att ha ett andra hem. Och att det hemmet ligget två timmar ifrån The Big Apple gör det i varje fall inte sämre. Förhoppningsvis åker jag tillbaka nästa sommar, och tills det att jag har något lite närmare att längta till, tänker jag längta till det!

(Civs sprang på mig, och skrämde mig rejält med ett "bu!" Han är så fin, den lille mannen.)

Men nu har jag bara tio minuter kvar på inloggningen... Det är snart dags att gå och möta min Mommy, för jag ska åka med henne hem. Hujedamej, snart måste jag nog fundera på hur jag kan komma att ha råd med egen bil... Det är något av det svåraste med att ha kommit hem. Jag vill köra! Hmm... jag måste nog ta och tänka på den saken...


Jag lyssnar just nu på: Det vackra språket svenska som mumlas omkring stolen där jag sitter