"I hate to write. I love having written."
Churchill-citatet i rubriken beskriver min tillvaro ganska väl just nu. Blä, det är så mycket att skriva och läsa... jag blir inte klok! Det ska bli manus tills nästa Cultural Care-träff, det är personliga brev till folkisansökningar, det är två böcker och en fet avhandling som ska läsas + reflekteras över tills nästnästa tisdag och det är... Inte sådär himla kul. MEN, som sagt... positivt tänkande, positivt tänkande, positivt tänkande...
Jag måste verkligen tänka positivt. För även om det känns som att jag slösar mycket tid till att slöa vid Facebook/titta på teve (och det gör jag verkligen, tyvärr) - har jag ändå hunnit med en hel del nytta. Jag har fixat mina två referenter samt bett om att få intyg från lite saker det behövs intyg till. Jag har påbörjat mitt personliga brev samt en av de tre texterna som ska läsas till Kulturpedagogik-kursen. Dessutom har jag varit duktig och gått promenader nästan varje dag.
Jag längtar dock förtvivlat till våren och efter att få dansa. Och det ska inte vara till någon konstig techno-synth-hårdock-punk, utan schlager, schlager, schlager! Tack gode Gud att det snart vankas Melodifestival. Jag står inte ut längre. Är det någon som är på att leta upp en schlagerbar/karaokekväll är jag först med att vända min kappa!
Sådär... nu har jag minsann reflekterat lite. Det var en av de sakerna vi diskuterade på tisdagens lektion, faktiskt. Varför har reflektion en så central roll i dagens samhälle? (eller nåt sånt... vaffö ha typ alltså tänka på sånt man jort och så en ganska så needy part i vårrt sverige lixom...) Vi kom fram till att det bland annat beror på tidsbrist. Kraven på individen är större idag än förr i tiden. På 1800-talet fanns tid för reflektion när man gick hem från sitt arbete. Den tiden finns inte idag, däremot är naturligtvis behovet kvar. Kanske är behovet större än någonsin? Hmm, Sokrates, frågan tåls att fundera över.
Jaja, imorgon ska jag jobba på Kosta. Det kommer bli så fruktansvärt skönt. Så långt ifrån platsspecifik konst och dialogseminarium man kan komma? Förhoppningsvis är jag mätt på den världen då det, om två veckor, är dags att kliva tillbaka i den andra.
Jag lyssnar just nu på: surret från datorn och mina fingrar som snattrar över tagnetbordet...
Jag vill ha vår, nu!
Men när snön bestämt ligger kvar på marken och termoterarna fortsätter att visa minusgrader får vi skaffa fram vårkänslor på andra vis. Jag har smygstartat, och lyssnar på The Real Groups tolkning av "En vänlig grönskas rika dräkt" och Björn Skifs "Med dig i mina armar". Alltid något.
Mmm, jag längtar verkligen efter solen. Jag vill gå på en ljuv solskenspromenad i batikklänning och mina Ray Bans. Jag vill ha ljumma grillkvällar och soliga beachdagar.
Det här är en ständigt återkommande känsla jag har. Jag går liksom i ide under vintern, tappar energi och lust. Tur att det hjälper att dagdrömma!
På min lediga dag idag tänker jag trotsa kylan och gå runt Nya Vägen. Har fortfarande mycket jobb med ansökningar och annat pappersarbete att ta itu med, och jag hoppas att lite frisk luft kan öka på luften och orken.
Just nu lyssnar jag på: "Englishman in New York" med allas vår Sting
EFTERFRÅGAS: spark i röven?
Och som värsta orosmolnet hänger ju... tänk om jag inte kommer in! Vad gör jag då?! Hmm... jag ska kanske (för säkerhets skull) söka en hel drös med utbildningar, bara för att vara på den (förhoppningsvis) säkra sidan. I dagarna har jag börjat fundera på om man skulle ta och titta på andra saker än lärare... Det känns ju sådär kul att vägen redan skulle vara utstakad.
Jag vet inte vad jag vill. Men nu bestämde jag mig helt plötsligt. Jag ska banne mig öppna lite dörrar mot andra saker än just lärare. Det kanske kommer upp nya saker bara man bläddrar lite på studera.nu? Vem vet, liksom...
Jag lyssnar just nu på: "Tusen bitar" med Björn Afzelius
PS. Min och Spotifys kärlekssaga har kommit över smekmånadsfasen. Skiten hakar ju upp sig hela tiden och tappar anslutningen och byter spår hipp som happ och... jaja, jag vet, dagens i-landsproblem... I know...
Det trodde jag inte...
Ha. Jag trodde inte att jag kunde bli så överlycklig över en inbjudan till Spotify... hjälp mig, jag har inget liv! Men jisses, det är ju så underbart! ALL musik är omedelbar, laglig och gratis! Jag fattar inte - vad är haken? När kommer the super expensive bill?
Gottar mig just nu med Brittans nya... Och jag som nästan tänkt tanken att köpa CD:n för 179,- på Åhléns. Ha! Inte nu...
Men, men... Det hade faktiskt varit sorgligt på riktigt om detta var allt som pågick i mitt liv. Njae, lite annat har jag hunnit med. I fredags var vi i The Gang ute på Stenladan... mmm, det var verkligen vad min själ behövde! Lite myspys och lite Xider och lite förfest och sedan lite välförtjänt bakiskäk på lördagen (som jag alltid ansett den bästa delen av en utekväll).
Det blir tyvärr inte alls lika mycket jobb på Kosta nu... Fast jag har bestämt mig för att se saken från den ljusa sidan; jag kommer ju nu att ha tid för mig själv och min kurs! Jag har även en hel drös med pappersarbete till folkis-ansökningar framför mig... som ju även det tar sin lilla tid.
Imorgon tänkte jag rensa ur garderoben och köra in till stan för att donera skit jag inte vill behålla till Emmaus. Därefter tänkte jag kanske planera in en liten kaffe med fröken Lundh, samt ett besök på simhallen? Jag vägrar efter helgens hemmatråk sitta här i Smealyckan en dag till. Anledning finns ju liksom inte alls.
Men nu ska jag snacka lite med en viss person jag tycker om... hej hopp!
Just nu lyssnar jag på: "If U seek Amy" med Britney Spears (på Spotify)
Blah.
Sedan är det ju på det viset att jag känner mig en aning osäker om framtiden och bla, bla, bla... Kommer jag in på skolan jag söker? Om jag inte gör det, hur sjutton blir det då?! Kärleken... är han rätt eller inte? Blah, blah, blah.
Men, men... Musik gör allt lite lättare, som vanligt. Ge mig Sigvardsson och Karlsson i bigga lass, dude!
Okaj... Nu blir det nog till å' hoppa in i duschen om man ska se respektabel ut imorgon.
Jag lyssnar just nu på: "Song for Anna" med Elin Sigvardsson
