Ett juligt bildregn
Nu har jag firat min första julafton med Curtispojkarna. Det har varit en fantastisk men låååång och tröttande dag -- så dagens inlägg om hur den 24:e december 2011 har varit kommer som ett koncist bildregn:
Klockan 8.00 var det bestämt att vi skulle ha paketöppning. Will och Ben var uppe säkert två timmar före, på grund av den där känslan som bara ska finnas där... förväntan, spänning, pirr...
Såhär glada blev vi av våra presenter!! Jag fick ett fotoalbum med typ hundra bilder från hela mitt liv av familjen P, scrapbooksaker och träningsverktyg av mamma, ett album med mitt Facebookår från Chucken samt en julgransfågel av Will och Ben.
Sen lekte vi med våra julklappar. Chuck fick en tröja, en bok, en stämpel som det står "Made by Chuck Curtis" på samt en huvudmassagesak.
Framåt tvåtiden vankades svensk/amerikanskt/vegatariskt-julbord med Janssons Frestelse (utan anjovis, så egentligen är det väl plain old potatisgratäng vi snackar), kalkon, ost-och purjolökspajer och ett svingott (färdigköpt) ciabattabröd. Inte traditionellt ut i tåspetsarna, utan snarare har russinen ur kakan plockats...
Efter julmiddagen kände vi oss så tjocka att vi var tvungna att gå ut och få lite frisk luft. Brasan tändes och hundar gosades med.
Slutligen satte vi oss i soffan och drack glögg och åt upp pepparkakshuset (jag åt en hel vägg själv så nu vill jag nästan spy) framför en kicking ass Disneyklassiker -- "Robin Hood"!
Nu ska jag sparka Mr. Curtis röv i frågesport. Sen är det läggdags. Imorgon kanske vi masar iväg oss till kyrkan. Har forskat efter en församling som är någorlunda liberal, dvs pro homosexuellas rättigheter och kvinnors rätt till abort och sånt, och hittat en "Congregational Church" mitt i Preston som verkar vettig. Hoppas att alla har haft en riktigt bra julafton!
Jag lyssnar just nu på: "Raining in New York" med Oh Laura (äntligen slut på julmusiken!!!)
Klockan 8.00 var det bestämt att vi skulle ha paketöppning. Will och Ben var uppe säkert två timmar före, på grund av den där känslan som bara ska finnas där... förväntan, spänning, pirr...
Såhär glada blev vi av våra presenter!! Jag fick ett fotoalbum med typ hundra bilder från hela mitt liv av familjen P, scrapbooksaker och träningsverktyg av mamma, ett album med mitt Facebookår från Chucken samt en julgransfågel av Will och Ben. 
Sen lekte vi med våra julklappar. Chuck fick en tröja, en bok, en stämpel som det står "Made by Chuck Curtis" på samt en huvudmassagesak. 
Framåt tvåtiden vankades svensk/amerikanskt/vegatariskt-julbord med Janssons Frestelse (utan anjovis, så egentligen är det väl plain old potatisgratäng vi snackar), kalkon, ost-och purjolökspajer och ett svingott (färdigköpt) ciabattabröd. Inte traditionellt ut i tåspetsarna, utan snarare har russinen ur kakan plockats...
Efter julmiddagen kände vi oss så tjocka att vi var tvungna att gå ut och få lite frisk luft. Brasan tändes och hundar gosades med.
Slutligen satte vi oss i soffan och drack glögg och åt upp pepparkakshuset (jag åt en hel vägg själv så nu vill jag nästan spy) framför en kicking ass Disneyklassiker -- "Robin Hood"! Nu ska jag sparka Mr. Curtis röv i frågesport. Sen är det läggdags. Imorgon kanske vi masar iväg oss till kyrkan. Har forskat efter en församling som är någorlunda liberal, dvs pro homosexuellas rättigheter och kvinnors rätt till abort och sånt, och hittat en "Congregational Church" mitt i Preston som verkar vettig. Hoppas att alla har haft en riktigt bra julafton!
Jag lyssnar just nu på: "Raining in New York" med Oh Laura (äntligen slut på julmusiken!!!)
Tennisboll i handen
Idag åkte jag till Old Lyme för mitt vuxna livs första pianolektion! Vi har ju ett piano i huset nu, och jag har bannat mig själv för att jag inte la manken till att lära mig när jag var liten och spelade med mormor, Marie och Lennart (som stank av unken cigarettrök -- det var därför jag slutade). Det hade varit så roligt att kunna spela på riktigt, har jag tänkt och suckat.
Men sen tänkte jag att -- hallå, det är ju INTE för sent! Så jag tog till min bästa appvän craigslist (tänk Blocket.se) och fick napp på en pianofröken i Connecticut, Katie Callaghan från East Lyme. Ka-ching! Så idag var jag över hemma hos Katie och spelade lite BASIC saker och pratade om hur vi skulle lägga upp detta. Vi kom överens om att en halvtimme varje tisdag för, till att börja med, en månad framåt lät bra. Det här känns såååå spännande! Sen ska jag lära Ben också. Jag har redan lärt honom allt jag kan, hahaha.
Och så den utlovade bilden på vår julgran:
Och en bild från Chucks och min roadtrip till Vermont i söndags:
That is it, folks!
Jag lyssnar just nu på: "X & Y" med Coldplay
Men sen tänkte jag att -- hallå, det är ju INTE för sent! Så jag tog till min bästa appvän craigslist (tänk Blocket.se) och fick napp på en pianofröken i Connecticut, Katie Callaghan från East Lyme. Ka-ching! Så idag var jag över hemma hos Katie och spelade lite BASIC saker och pratade om hur vi skulle lägga upp detta. Vi kom överens om att en halvtimme varje tisdag för, till att börja med, en månad framåt lät bra. Det här känns såååå spännande! Sen ska jag lära Ben också. Jag har redan lärt honom allt jag kan, hahaha.
Och så den utlovade bilden på vår julgran:
Och en bild från Chucks och min roadtrip till Vermont i söndags:
That is it, folks!
Jag lyssnar just nu på: "X & Y" med Coldplay
Överdos av julmys...?
Hej mina kära bloggläsare. Jag vet inte säkert vilka ni är, eller om ni existerar, men jag har en inre bild av er och den älskar jag och värnar jag väldigt om! I alla fall är det ju en vecka kvar till jul, och det hör väl till något slags god ton att önska god jul. Så -- GOD JUL och FELIZ NAVIDAD och MERRY CHRISTMAS och kanske HAPPY HANUKKAH som är lika viktigt som jul härborta!
I onsdags avslutade jag höstterminen vid Mitchell College. Innan det var det en hysteriskt hektisk tid med tentor, inlämningar, renoveringar och hundar som behövdes gå ut med och förkylningar och en hel massa annan bröte som man bara ville skrika ARGHRHGHRHGH åt. Eller, på grund av. Men sen, i onsdags, hade jag min sista final exam och kunde gå på julledigt.
Och då liksom exploderade den dittills vilandes Martha Stewart i mig. Visste knappt att jag hade så mycket Martha i mig. Men det blir kanske så när man bor med två barn och i ett land som har pyssel- och julmani. Här är en lista på hur min överdos av julmys yttrat sig den senaste tiden:
1. Julmusik. Har lyssnat på typ alla 20 album som finns på min bästa mjukvarevän, Spotify. Nu står jag inte ut med att längre. Om jag hör Sanna Nielsen med "My grown-up Christmas list" en gång till kanske jag kräks. Så, note to self: nästa år -- julmusik börjas lyssnas på den 17:e december, INTE INNAN DESS.
2. Lucia. Förra lördagen var vi i New York på Luciakonsert. Det var mysigt. Fast Ben viskade efter två sånger: "how long are they going to be singing?"
Holy Trinity Church i NYC, där hölls konserten!
3. Pepparkaksbak. Supermysigt också, men när jag stod där och klippte ut mina Martha Stewart-mallar och knådade min hemmagjorda pepparkaksdeg (letade förgäves i fyra butiker efter färdiggjord, fanns icke -- NEJ allt finns inte i USA) sköljde känslan över mig -- vilket liv har jag hamnat i? Jag har typ alltid trott att jag skulle bo i Barcelona eller Stockholm och vara ute och ramla runt varenda kväll när jag blev stor. Now I am here. Men det känns fint och redigt bra.
Superavancerat pepparkakshus, med vindsvåningsfönster och allt. Om jag får säga det själv måste jag påstå att jag är väldigt nöjd. Will och Ben hjälpte till med dekoreringen. Och åt upp häften av M&M:en under vägen.
Tja. Det var väl det hele. MEN. Julknåpandet har ju knappt börjat. Imorgon ska vi tjacka en gran och pynta. Alla andra amerissar har haft fem miljoner watt-dragandes blinkande och lysande utomhuspynt uppe i veckor. Men jag vill fortsätta gilla julen efter detta år, och har som svensk devisen "lagom är bäst".
Men fortsättning följer. Bilder på glittrig julgran och halvtraditionellt vegetariskt julbord is comin right up. Håll utkik.
Jag lyssnar just nu på: Jon Stewart på teven
I onsdags avslutade jag höstterminen vid Mitchell College. Innan det var det en hysteriskt hektisk tid med tentor, inlämningar, renoveringar och hundar som behövdes gå ut med och förkylningar och en hel massa annan bröte som man bara ville skrika ARGHRHGHRHGH åt. Eller, på grund av. Men sen, i onsdags, hade jag min sista final exam och kunde gå på julledigt.
Och då liksom exploderade den dittills vilandes Martha Stewart i mig. Visste knappt att jag hade så mycket Martha i mig. Men det blir kanske så när man bor med två barn och i ett land som har pyssel- och julmani. Här är en lista på hur min överdos av julmys yttrat sig den senaste tiden:
1. Julmusik. Har lyssnat på typ alla 20 album som finns på min bästa mjukvarevän, Spotify. Nu står jag inte ut med att längre. Om jag hör Sanna Nielsen med "My grown-up Christmas list" en gång till kanske jag kräks. Så, note to self: nästa år -- julmusik börjas lyssnas på den 17:e december, INTE INNAN DESS.
2. Lucia. Förra lördagen var vi i New York på Luciakonsert. Det var mysigt. Fast Ben viskade efter två sånger: "how long are they going to be singing?"
Holy Trinity Church i NYC, där hölls konserten!3. Pepparkaksbak. Supermysigt också, men när jag stod där och klippte ut mina Martha Stewart-mallar och knådade min hemmagjorda pepparkaksdeg (letade förgäves i fyra butiker efter färdiggjord, fanns icke -- NEJ allt finns inte i USA) sköljde känslan över mig -- vilket liv har jag hamnat i? Jag har typ alltid trott att jag skulle bo i Barcelona eller Stockholm och vara ute och ramla runt varenda kväll när jag blev stor. Now I am here. Men det känns fint och redigt bra.
Superavancerat pepparkakshus, med vindsvåningsfönster och allt. Om jag får säga det själv måste jag påstå att jag är väldigt nöjd. Will och Ben hjälpte till med dekoreringen. Och åt upp häften av M&M:en under vägen.Tja. Det var väl det hele. MEN. Julknåpandet har ju knappt börjat. Imorgon ska vi tjacka en gran och pynta. Alla andra amerissar har haft fem miljoner watt-dragandes blinkande och lysande utomhuspynt uppe i veckor. Men jag vill fortsätta gilla julen efter detta år, och har som svensk devisen "lagom är bäst".
Men fortsättning följer. Bilder på glittrig julgran och halvtraditionellt vegetariskt julbord is comin right up. Håll utkik.
Jag lyssnar just nu på: Jon Stewart på teven
Nytt vardagsrum!
Som jag har längtat efter att skriva detta blogginlägg, för det betyder att vi är klara med renoveringen av vårt vardagsrum! Vi började på Thanksgiving Day, alltså den tjugotredje november. Och nu, äntligen, en och en halv vecka senare, är vi klara!!
Här kommer ett bildregn från hela långa processen (klicka för att se bilden i större storlek):
Såhär såg rummet ut förut... Det syns inte så bra på bilden, men väggarna var "spongepainted" med två superfula färger (jag trodde jättelänge att det var en fuktskada, men den förra familjen hade alltså duttmålat med tvättsvamp) och taket var trasigt. Usch och blä!
Här är jag (ja, jag är medveten om min buttcrack -- men den bjuder jag på!) och river en vägg i början på processen.
Chucken var "El-Ove" och satte in light switches (ja, jag har fånigt nog glömt ordet på svenska just nu... och orkar inte googla) så att vi faktiskt kan tända lampa på normalt vis -- istället för att rycka i ett snöre varje gång!
Nytt tak på! Jag kände mig så himla "häftiga maskiner" när jag borrade upp gipsväggen.
THE DREAM TEAM -- Undertecknad, Martin Timell & Tucker
Och så målning. Och så lite målning. Sen lite målning på det, som en finfin three course dinner. Vi valde den viktorianskt korrekta färgen "Mulberry silk", samt någon slags off-white på trimmen.
TJA, bara för att min kille är SÅ mogen, får ni denna syn som en liten härlig julklapp.
Och så, ladies and gentemen, I give you -- RESULTATET!!!!!!! Titta och njut:
Alltså, bara för att jag är så sjukt nöjd och stolt, här kommer "före" och "efter", i äkta Martin Timell-anda:
= 
DET VAR ALLT! "ÄNTLIGEN HEMMA"!!!
Jag lyssnar just nu på: "Have Yourself a Merry Little Christmas" med Luther Vandross. Om jag fortsätter att lyssna på julmusik varje dag fram till jul kommer jag kräkas... Så -- det är ingen som har nått bra jultips (som finns på Spotify)?
Här kommer ett bildregn från hela långa processen (klicka för att se bilden i större storlek):
Såhär såg rummet ut förut... Det syns inte så bra på bilden, men väggarna var "spongepainted" med två superfula färger (jag trodde jättelänge att det var en fuktskada, men den förra familjen hade alltså duttmålat med tvättsvamp) och taket var trasigt. Usch och blä!
Här är jag (ja, jag är medveten om min buttcrack -- men den bjuder jag på!) och river en vägg i början på processen.
Chucken var "El-Ove" och satte in light switches (ja, jag har fånigt nog glömt ordet på svenska just nu... och orkar inte googla) så att vi faktiskt kan tända lampa på normalt vis -- istället för att rycka i ett snöre varje gång!
Nytt tak på! Jag kände mig så himla "häftiga maskiner" när jag borrade upp gipsväggen.
THE DREAM TEAM -- Undertecknad, Martin Timell & Tucker
Och så målning. Och så lite målning. Sen lite målning på det, som en finfin three course dinner. Vi valde den viktorianskt korrekta färgen "Mulberry silk", samt någon slags off-white på trimmen.
TJA, bara för att min kille är SÅ mogen, får ni denna syn som en liten härlig julklapp.Och så, ladies and gentemen, I give you -- RESULTATET!!!!!!! Titta och njut:
Alltså, bara för att jag är så sjukt nöjd och stolt, här kommer "före" och "efter", i äkta Martin Timell-anda:
= 
DET VAR ALLT! "ÄNTLIGEN HEMMA"!!!
Jag lyssnar just nu på: "Have Yourself a Merry Little Christmas" med Luther Vandross. Om jag fortsätter att lyssna på julmusik varje dag fram till jul kommer jag kräkas... Så -- det är ingen som har nått bra jultips (som finns på Spotify)?
