Vilodag med stort V
Idag har jag tagit det riktigt, riktigt lugnt. Istället för att skyffla alla läxor till idag (söndag) gjorde jag en hel massa igår, så jag hade bara litegrann kvar att göra idag... Jag såg till att få det gjort ganska tidigt på förmiddagen. Sen åt Chuck och jag lite rester till lunch, och gick efter det på en lång promenad i skogen. Vi fick vår första snö igår, så det var inte fullt lika behagligt som det har varit... Blött å dant på marken, och inte har jag köpt mig ett par ordentliga vinterstövlar heller. Men det är jätteskönt att få frisk luft, tid att prata med Chucken, och inte minst att få hundarna till att göra av med all sin överskottsenergi...
Ja -- jag vet att det låter som att jag blivit en hurtbulle. Och det kanske jag är. Men jag trivs ganska bra med det faktiskt...
Efter prommen åtog vi oss några väldigt könstereotypa sysslor: Chuck snickrade på ett par hyllor till barna, och jag plockade lite i huset och tömde diskmaskinen. För att få motvikt, såg vi den här filmen ikväll medan vi mumsade på asiatiska nudlar, qourn+grönsakswok samt en supergod jornötssås:
Alltså den svenska filmen "Tillsammans" med engelsk undertext... Jag har givetvis sett den flera gånger förut, men det var ett tag sen nu, och den är SÅ himla rolig! Den liksom driver med alla, både de vänstervridna "knäppisarna" och de skenheliga moderaterna... Sånt gillar jag! Less bias more description. Chuck tyckte också den var rolig, även om han inte hänger med på alla referenser... Översättningen är inte den bästa, men det får man ta! Jag är bara glad att jag kan få hit svenska filmer. Väldigt smidigt går det, bara att fylla i på sin "Netflix"-profil vilka man vill ha, sen postar de filmerna till en! Häromkvällen kollade jag på "Scener ur ett äktenskap" och för ett par veckor sen hade vi "Pippi"-kväll med pojkarna! Inte fy skam!
Imorgon är det Halloween. Fast det behöver jag väl inte berätta, det firas ju i Sverige också nuförtiden... I alla fall var vi och köpte utklädningskläder igår (i en speciell Halloween-affär som bara är öppen för Halloween) -- men resultatet får ni se imorgon! Ska försöka få några bra bilder...
Ciao!
Jag lyssnar just nu på: "Say You, Say Me" med Lionel Richie
Ja -- jag vet att det låter som att jag blivit en hurtbulle. Och det kanske jag är. Men jag trivs ganska bra med det faktiskt...
Efter prommen åtog vi oss några väldigt könstereotypa sysslor: Chuck snickrade på ett par hyllor till barna, och jag plockade lite i huset och tömde diskmaskinen. För att få motvikt, såg vi den här filmen ikväll medan vi mumsade på asiatiska nudlar, qourn+grönsakswok samt en supergod jornötssås:
Alltså den svenska filmen "Tillsammans" med engelsk undertext... Jag har givetvis sett den flera gånger förut, men det var ett tag sen nu, och den är SÅ himla rolig! Den liksom driver med alla, både de vänstervridna "knäppisarna" och de skenheliga moderaterna... Sånt gillar jag! Less bias more description. Chuck tyckte också den var rolig, även om han inte hänger med på alla referenser... Översättningen är inte den bästa, men det får man ta! Jag är bara glad att jag kan få hit svenska filmer. Väldigt smidigt går det, bara att fylla i på sin "Netflix"-profil vilka man vill ha, sen postar de filmerna till en! Häromkvällen kollade jag på "Scener ur ett äktenskap" och för ett par veckor sen hade vi "Pippi"-kväll med pojkarna! Inte fy skam!
Imorgon är det Halloween. Fast det behöver jag väl inte berätta, det firas ju i Sverige också nuförtiden... I alla fall var vi och köpte utklädningskläder igår (i en speciell Halloween-affär som bara är öppen för Halloween) -- men resultatet får ni se imorgon! Ska försöka få några bra bilder...
Ciao!
Jag lyssnar just nu på: "Say You, Say Me" med Lionel Richie
PUHH - väldigt aktiv vecka
Ojojoj vilken mastig vecka jag har bakom mig. Ikväll är den första kvällen på länge som jag inte är överöst med läxor och annat gojs, eller är trött som ett as. Men det har varit en rolig vecka (eller två veckor, eller hur längesen det nu är sen jag bloggade sist..) Här är en liten sammanfattning:
Förra lördagen var jag själv med Will och Ben nästan hela dagen. Vi åkte till min skolas "Öppet Hus" (de tyckte det var jättekul att se hur ett universitet ser ut och att springa runt i klassrummen). Vi gungade också i en lekpark som ligger intill Mitchell, och satt på en bänk och pratade och åt Goldfish (fiskformade kex). Supermysigt! På väg hem stannade vi till vid vår grannes "garage sale". Will och Ben fick $5 var att spendera, och de köpte ett par racerbanor. När vi väl var hemma kom de självfallet på att de ville köpa fler delar till racerbanan, som de sett fanns på garage salen. Jag sa att vi kunde gå tillbaka om de diskade efter vår lunch samt betalade för resten själva. Det gick de med på, även om Will -- efter halva diskningen -- sa att "Do I have to do all the work? Am I your slave??" När de var klara gick vi tillbaka till grannen, och på vägen mötte Justin upp med oss. Will och Ben köpte varsitt illaljudande leksaksmarsvin, som "battlade" varann i racerbanan. Som tur är tog de med alltsammans till sin mamma på söndagen, så vi slipper skrikande marsvin här -- THANK GOD!
På söndagen åkte jag och Chucken på en road trip till Adams, Massachussetts = en 3½ timmars lång bilfärd, för att hämta några plankor Chucken köpt på "craigslist" (typ som Blocket). Plankor är hans samlingsobjekt. Ibland önskar jag att han kunde hålla sig till frimärken, de passar fint i en bokhylla och inte knappt i ett garage... Men, men. Resan var rolig i alla fall, förutom att jag försökte plugga till mitt psykologiprov i bilen och blev åksjuk. Fast det var skönt att få en anledning till att inte kunna plugga!
I måndags var vi på vår första swing dancing kurs i Providence! Det var superkul, och viktigt, att komma iväg lite... Om jag bara är hemma på kvällarna tenderar jag att bara kolla på teve, och det är ju inte helt nyttigt för kropp eller själ. Annars har jag haft skolarbete att göra varenda kväll på sistone. Dessutom fick jag i tisdags för mig att jag skulle storstäda nedervåningen. Jag tror att jag kan behöva öva på att prioritera lite i framtiden. Visserligen är det gutt att det är städat och fint nu, men att överaktivera sig kan lätt resultera i huvudvärk och stresskräkningar som jag drabbades av häromkvällen...
Därför är det såååå skönt att inte behöva städa eller plugga ikväll. Och imorgon har jag endast EN lektion, som börjar 14.20 -- ordentlig sovmorgon eller vad! Dessutom behöver hundarna (våra egna Targa & Tucker, samt pitbull Leslie som vi passar ibland, det är Chucks kompis hund) gå en promenix, för det har inte hunnits med på ett tag -- och de blir olidligt energiska då. Ska bli en superskön dag imorgon!
Slutligen tänkte jag bjuda på en bild från ikväll. Vi (läs: en flyttfirma) har äntligen ställt in det fina, made in Norwich Conn. träpianot vi fick GRATIS från craigslist i somras. Jag kan ju bara "Kalle Johansson" och "dum-du-du-du" (minns ej dess faktiska namn) -- men Ben ÄLSKAR när jag spelar, och vill själv ta lektioner och lära sig. Mormor, har du något bra tips på hur man kan lära en sjuåring? Visst vore det en fördel om jag själv faktiskt kunde spela, så det får nog bli en riktig pianolärare till Ben... Men visst är han gullig när han sitter där och plinkar:
Tyvärr fattar jag inte hur man roterar den. Klockan börjar bli läggdags, så ni får luta era huvuden som en liten puppy... Buenas noches!
Jag lyssnar just nu på: "Boys dont cry" med Jamie Lancaster
Förra lördagen var jag själv med Will och Ben nästan hela dagen. Vi åkte till min skolas "Öppet Hus" (de tyckte det var jättekul att se hur ett universitet ser ut och att springa runt i klassrummen). Vi gungade också i en lekpark som ligger intill Mitchell, och satt på en bänk och pratade och åt Goldfish (fiskformade kex). Supermysigt! På väg hem stannade vi till vid vår grannes "garage sale". Will och Ben fick $5 var att spendera, och de köpte ett par racerbanor. När vi väl var hemma kom de självfallet på att de ville köpa fler delar till racerbanan, som de sett fanns på garage salen. Jag sa att vi kunde gå tillbaka om de diskade efter vår lunch samt betalade för resten själva. Det gick de med på, även om Will -- efter halva diskningen -- sa att "Do I have to do all the work? Am I your slave??" När de var klara gick vi tillbaka till grannen, och på vägen mötte Justin upp med oss. Will och Ben köpte varsitt illaljudande leksaksmarsvin, som "battlade" varann i racerbanan. Som tur är tog de med alltsammans till sin mamma på söndagen, så vi slipper skrikande marsvin här -- THANK GOD!
På söndagen åkte jag och Chucken på en road trip till Adams, Massachussetts = en 3½ timmars lång bilfärd, för att hämta några plankor Chucken köpt på "craigslist" (typ som Blocket). Plankor är hans samlingsobjekt. Ibland önskar jag att han kunde hålla sig till frimärken, de passar fint i en bokhylla och inte knappt i ett garage... Men, men. Resan var rolig i alla fall, förutom att jag försökte plugga till mitt psykologiprov i bilen och blev åksjuk. Fast det var skönt att få en anledning till att inte kunna plugga!
I måndags var vi på vår första swing dancing kurs i Providence! Det var superkul, och viktigt, att komma iväg lite... Om jag bara är hemma på kvällarna tenderar jag att bara kolla på teve, och det är ju inte helt nyttigt för kropp eller själ. Annars har jag haft skolarbete att göra varenda kväll på sistone. Dessutom fick jag i tisdags för mig att jag skulle storstäda nedervåningen. Jag tror att jag kan behöva öva på att prioritera lite i framtiden. Visserligen är det gutt att det är städat och fint nu, men att överaktivera sig kan lätt resultera i huvudvärk och stresskräkningar som jag drabbades av häromkvällen...
Därför är det såååå skönt att inte behöva städa eller plugga ikväll. Och imorgon har jag endast EN lektion, som börjar 14.20 -- ordentlig sovmorgon eller vad! Dessutom behöver hundarna (våra egna Targa & Tucker, samt pitbull Leslie som vi passar ibland, det är Chucks kompis hund) gå en promenix, för det har inte hunnits med på ett tag -- och de blir olidligt energiska då. Ska bli en superskön dag imorgon!
Slutligen tänkte jag bjuda på en bild från ikväll. Vi (läs: en flyttfirma) har äntligen ställt in det fina, made in Norwich Conn. träpianot vi fick GRATIS från craigslist i somras. Jag kan ju bara "Kalle Johansson" och "dum-du-du-du" (minns ej dess faktiska namn) -- men Ben ÄLSKAR när jag spelar, och vill själv ta lektioner och lära sig. Mormor, har du något bra tips på hur man kan lära en sjuåring? Visst vore det en fördel om jag själv faktiskt kunde spela, så det får nog bli en riktig pianolärare till Ben... Men visst är han gullig när han sitter där och plinkar:
Tyvärr fattar jag inte hur man roterar den. Klockan börjar bli läggdags, så ni får luta era huvuden som en liten puppy... Buenas noches!
Jag lyssnar just nu på: "Boys dont cry" med Jamie Lancaster
Nutrition for my urban soul
Igår bestämde Chuck och jag oss för att leka Carrie och Mr. Big, och dra till New York City. Vi kunde knappast ha valt en mer passande dag! Först satte jag på mig halsduk och höstjacka, för det är ju oktober, men verkligheten bjöd på juli-likt solväder. Höstkläderna åkte av och faktiskt, med facit i hand, hade jag kunnat gå barbent i en sommarklänning. Men jag har liksom slagit på höstinställningen i min hjärna så det fick bli såhär:
Tröja från Gina Tricot, kjol från Forever21, strumpbyxor från Indiska, skor från Macys, väska från Kosta Outlet, solisar Rayban Wayfarers. Så - då var det färdiglekt modebloggare.
Dagen i det stora äpplet var helt faaantastisk! Klockan var cirka 13.00 när vi var framme på Grand Central, perfekt tid för lunch enligt mig. Aptit är ju bästa kryddan, och framåt ett börjar man bli riktigt hungrig. Jag använde den superba iPhone-appen "Urban spoon" för att hitta en bra restaurang. Man skriver in i vilket område, vilket kök och prisklass man vill ha - och så söker den upp alternativ åt en! När man hittat ett ställe kan man också läsa andra besökares omdömen - asbra! (JA - jag är medveten om att jag kanske låter lite tantig när jag exotifierar appar så där, men jag har alltid varit en old soul.) När vi är i New York brukar vi vilja äta indiskt. För även om det finns några bra indiska restarunger i Connecticut, så är det inte i närheten av utbudet på Manhattan! Urban spoon tog oss till "Amma", på 51:a gatan:
Åh, det var helt fantastiskt!! Jag åt en rätt som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, men som bestod av cottage cheese-kuber i krämig tomatsås, en linssås, ris och vitlöksnaan. Och bubbelvatten! Här serverar de i nio fall av tio vanligt vatten, och det är kanske bra, men bubblor är ju såå mycket festligare. Det var den godaste måltiden jag ätit på ett bra tag.
Efter vi hade ätit gick vi till en loppis längre söderut. Jag fyndade en tjusig servetthållare och en underbart fin långkjol (fast den var inte begagnad, jag känner att jag har börjat ansluta mig till resten av släkten vad gäller second hand shoppade kläder... alltså "nej tack"):
När vi hade vandrat länge och långt satte vi oss ner i vår favvopark i New York, Bryant Park. Den ligger precis vid tågstationen och har små mysiga kaféer och massvis av bord och stolar. Perfekt att koppla av i med en kaffe och något att läsa. Rent tekniskt kan man ju göra det i Connecticut, eller vart som helst, men det är något speciellt att göra vardagliga saker på Manhattan. Medan jag satt och bläddrade i PEOPLE och TIME, satt ett par äldre asiatiska herrar och spelade schack bakom mig. Det ringar nog in vad jag verkligen älskar mest med NYC -- mångfalden. Önskar att övriga världen var lite mer så också, att man kan gå nerför en gata och höra tio olika språk inom loppet av tio minuter. Jag önskar att människor kunde uppskatta och respektera varandras kulturer istället för att skrämmas av dem. Det är väl klart att det finns problem med rasism och etnocentrism också i New York, men bara det faktum att man kan sitta i Bryant Park en lördag och se människor från så många olika hörn av jorden, är upplyftande och underbart. Tycker jag.
Jag lyssnar just nu på: "Man måste dö några gånger innan man kan leva" med Håkan Hellström
Tröja från Gina Tricot, kjol från Forever21, strumpbyxor från Indiska, skor från Macys, väska från Kosta Outlet, solisar Rayban Wayfarers. Så - då var det färdiglekt modebloggare.Dagen i det stora äpplet var helt faaantastisk! Klockan var cirka 13.00 när vi var framme på Grand Central, perfekt tid för lunch enligt mig. Aptit är ju bästa kryddan, och framåt ett börjar man bli riktigt hungrig. Jag använde den superba iPhone-appen "Urban spoon" för att hitta en bra restaurang. Man skriver in i vilket område, vilket kök och prisklass man vill ha - och så söker den upp alternativ åt en! När man hittat ett ställe kan man också läsa andra besökares omdömen - asbra! (JA - jag är medveten om att jag kanske låter lite tantig när jag exotifierar appar så där, men jag har alltid varit en old soul.) När vi är i New York brukar vi vilja äta indiskt. För även om det finns några bra indiska restarunger i Connecticut, så är det inte i närheten av utbudet på Manhattan! Urban spoon tog oss till "Amma", på 51:a gatan:
Åh, det var helt fantastiskt!! Jag åt en rätt som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, men som bestod av cottage cheese-kuber i krämig tomatsås, en linssås, ris och vitlöksnaan. Och bubbelvatten! Här serverar de i nio fall av tio vanligt vatten, och det är kanske bra, men bubblor är ju såå mycket festligare. Det var den godaste måltiden jag ätit på ett bra tag.Efter vi hade ätit gick vi till en loppis längre söderut. Jag fyndade en tjusig servetthållare och en underbart fin långkjol (fast den var inte begagnad, jag känner att jag har börjat ansluta mig till resten av släkten vad gäller second hand shoppade kläder... alltså "nej tack"):
När vi hade vandrat länge och långt satte vi oss ner i vår favvopark i New York, Bryant Park. Den ligger precis vid tågstationen och har små mysiga kaféer och massvis av bord och stolar. Perfekt att koppla av i med en kaffe och något att läsa. Rent tekniskt kan man ju göra det i Connecticut, eller vart som helst, men det är något speciellt att göra vardagliga saker på Manhattan. Medan jag satt och bläddrade i PEOPLE och TIME, satt ett par äldre asiatiska herrar och spelade schack bakom mig. Det ringar nog in vad jag verkligen älskar mest med NYC -- mångfalden. Önskar att övriga världen var lite mer så också, att man kan gå nerför en gata och höra tio olika språk inom loppet av tio minuter. Jag önskar att människor kunde uppskatta och respektera varandras kulturer istället för att skrämmas av dem. Det är väl klart att det finns problem med rasism och etnocentrism också i New York, men bara det faktum att man kan sitta i Bryant Park en lördag och se människor från så många olika hörn av jorden, är upplyftande och underbart. Tycker jag.
Jag lyssnar just nu på: "Man måste dö några gånger innan man kan leva" med Håkan Hellström
Galet rolig dag!
Idag har varit en underbar, smått kaotisk dag. Will och Ben hade sammanlagt tre kompisar över på en lekdag. Alltså, to do the math for you, vi hade FEM 7-8åriga pojkar hos oss. Det var Will, Ben, deras respektive bästisar Shane och Anthony, samt Justin - vår granne. Ibland kallar vi Justin för "den tredje sonen", eftersom att han är hos oss nästan varje helg. Men jag ÄLSKAR att ha mitt hem fullt av liv! Visst är det skönt - och VIKTIGT - att ha en lugn helg då och då, men det är en minst lika stor själatjänst att få leka av sig "redigt" då och då.
Här är ett axplock från vår playdate:
William har snöat in på pärlplattor. Så eftersom jag ändå skulle till Micheals (typ som Panduro) idag, plockade jag upp pärlor och plattor. Alla fem barnen gjorde stjärnor, hjärtan och snöflingor. Sen gjorde de cigaretter. Jag inte skämta. Tydligen hade Will fått inspirationen från en kompis från fritids, och nu ligger ett 30-tal små pärlcigaretter på matbordet.
Medan kidsen lekte, jobbade Chucken på att måla trimmen runt fönsterna. Det som är grönt på bilden var alltså helt tråkigt vitt förut. Visst är det svinmycket snyggare nu!
Den största delen av dagen spenderades utomhus, med "krigslek" (en markant del av mig tycker såklart inte om det där, men jag vill heller inte fråntvinga barnen -- och så leker de en massa andra saker OCKSÅ) samt tillverkning av träpickadoller i Chucks verktad. Hundarna hade också en skojig dag, och fick mycket uppmärksamhet av pojkarna. Här får sig Targy en snuggle med Anthony.
Vid femtiden var alla trötta och hungriga efter en intensiv lekdag. Då beslutade vi att samla ihop oss med myskväll i soffan. Chuck lagade pizza och jag satte på en film; "Matilda", som jag såg när jag var liten. Den är inte direkt fem plus, men har lite substans till skillnad från allt Disney channel-skval de kollar på annars. Fast, jag har ju också mina biases och äger icke Sanningen. Men huvudsaken var att allihop tyckte att filmen var bra. Och som pricken över i:et fick alla en liten mini-cupcake till efterrätt. Sådana här lyckade lekdagar ska firas!!
När jag tänker efter är det inte klokt vad mycket vi har gjort idag. Utöver det jag beskrivit så har jag också hunnit med att gå en lång promenad med Targa, tvättat, handlat mat och pysselsaker, städat toan, lyssnat på Filip & Fredriks podcast samt printat ner detta blogginlägg. Dessutom satt jag uppe länge och pratade med Wills bästis Shane, som sover över hos oss ikväll. Det är första gången någonsin i hans liv att sova borta, och det kommer man ju ihåg hur pirrigt och läskigt det var. Det tog ett bra tag, men nu har han somnat. Jag sa att jag tyckte han var jättemodig och jag hoppas att han kommer att känna sig stolt över sig själv imorgon.
Men nu är det även dags för mig att krypa till kojs. På sistone har jag behövt ta melatonin (en vitamintablett) på kvällarna eftersom jag haft svårt att sova. Well, det tror jag inte jag kommer att behöva nu. Att övervaka fem kids en hel dag funkar säkerligen mycket väl som sömnmedel... Go natt allihopa, eller egentligen snart god morgon för er i Sverige... Pussar och kramar till er alla i big pack!
Jag lyssnar just nu på: nada
Här är ett axplock från vår playdate:
William har snöat in på pärlplattor. Så eftersom jag ändå skulle till Micheals (typ som Panduro) idag, plockade jag upp pärlor och plattor. Alla fem barnen gjorde stjärnor, hjärtan och snöflingor. Sen gjorde de cigaretter. Jag inte skämta. Tydligen hade Will fått inspirationen från en kompis från fritids, och nu ligger ett 30-tal små pärlcigaretter på matbordet.
Medan kidsen lekte, jobbade Chucken på att måla trimmen runt fönsterna. Det som är grönt på bilden var alltså helt tråkigt vitt förut. Visst är det svinmycket snyggare nu!
Den största delen av dagen spenderades utomhus, med "krigslek" (en markant del av mig tycker såklart inte om det där, men jag vill heller inte fråntvinga barnen -- och så leker de en massa andra saker OCKSÅ) samt tillverkning av träpickadoller i Chucks verktad. Hundarna hade också en skojig dag, och fick mycket uppmärksamhet av pojkarna. Här får sig Targy en snuggle med Anthony.
Vid femtiden var alla trötta och hungriga efter en intensiv lekdag. Då beslutade vi att samla ihop oss med myskväll i soffan. Chuck lagade pizza och jag satte på en film; "Matilda", som jag såg när jag var liten. Den är inte direkt fem plus, men har lite substans till skillnad från allt Disney channel-skval de kollar på annars. Fast, jag har ju också mina biases och äger icke Sanningen. Men huvudsaken var att allihop tyckte att filmen var bra. Och som pricken över i:et fick alla en liten mini-cupcake till efterrätt. Sådana här lyckade lekdagar ska firas!!När jag tänker efter är det inte klokt vad mycket vi har gjort idag. Utöver det jag beskrivit så har jag också hunnit med att gå en lång promenad med Targa, tvättat, handlat mat och pysselsaker, städat toan, lyssnat på Filip & Fredriks podcast samt printat ner detta blogginlägg. Dessutom satt jag uppe länge och pratade med Wills bästis Shane, som sover över hos oss ikväll. Det är första gången någonsin i hans liv att sova borta, och det kommer man ju ihåg hur pirrigt och läskigt det var. Det tog ett bra tag, men nu har han somnat. Jag sa att jag tyckte han var jättemodig och jag hoppas att han kommer att känna sig stolt över sig själv imorgon.
Men nu är det även dags för mig att krypa till kojs. På sistone har jag behövt ta melatonin (en vitamintablett) på kvällarna eftersom jag haft svårt att sova. Well, det tror jag inte jag kommer att behöva nu. Att övervaka fem kids en hel dag funkar säkerligen mycket väl som sömnmedel... Go natt allihopa, eller egentligen snart god morgon för er i Sverige... Pussar och kramar till er alla i big pack!
Jag lyssnar just nu på: nada
Långhelg!
En av de sakerna jag diggar med Amerikat är att de har så många helgdagar. Det är underbart med lediga mysdagar. Ofta är dock anledningarna till firandet lite "lustiga" för en svensk som är van att alla helgdagar är religiösa. På måndag vankas "Columbus Day", vilket känns rätt opassande... Alltså, med tanke på att européerna som övertog det här landet från dess urinvånare, gjorde det på ett väldigt hårdhänt och icke-etiskt manér, känns Columbus Day inte helt PK. Men, men... Långhelger är trevliga ändå, och man behöver ju inte dwella ihjäl sig...
Nu har jag i alla fall tre underbara dagar av ledighet framför mig. Planen är att städa lite, gå en massa promenader och bara njuuuta. Kanske måste jag plugga en aning också. Bara en aning, för på det stora hela känner jag att skolan är ganska lätt. Från Västerberg är jag van vid att gå i skolan från 9-16, och sedan göra en drös med uppgifter utanför lektionstid. Mitt schema på Mitchell är 11.30-17 två dagar i veckan och 13-16 de andra tre dagarna. Alltså har jag massor av tid till att skriva uppsatser och plugga till tentor under veckan. Rätt smäckigt!
Om Chuck och jag känner för det, kanske vi även gör en liten tripp till New York på söndag. Har inte varit där sen jag kom tillbaka i augusti, och ett miljöombyte känns lägligt. Faktiskt har den första tiden tillbaka i Connecticut varit präglat av skola, städning, familjeliv - och att bara vänja sig vid att vara här på heltid. Därför känner jag nu, när jag har "min shit together", att jag längtar efter något som bara är skojigt. Och New York är alltid skojigt att åka till. Jag är egentligen i stadstjej, fångad i en lantlollas liv. Men - familjen är viktigare än det där.
En annan rolig sak vi har planerat in är att gå en kurs i Lindyhop (typ bugg). Vi anmälde oss också förra året, men då ställdes den in på grund av bristande intresse. Hoppas, hoppas, hoppas verkligen att allt går i lås den här gången, för att DANSA är verkligen att LEVA.
Nu ska jag stänga av och börja dra mig mot sängen. Kanske ska jag läsa ett par kapitel i min bok, "Tårtgeneralen", och sedan sova länge och sova ut. Sen kan min efterlängtade långhelg börja! Hääärligt!
Jag lyssnar just nu på: Jon Stewarts röst från teven
Nu har jag i alla fall tre underbara dagar av ledighet framför mig. Planen är att städa lite, gå en massa promenader och bara njuuuta. Kanske måste jag plugga en aning också. Bara en aning, för på det stora hela känner jag att skolan är ganska lätt. Från Västerberg är jag van vid att gå i skolan från 9-16, och sedan göra en drös med uppgifter utanför lektionstid. Mitt schema på Mitchell är 11.30-17 två dagar i veckan och 13-16 de andra tre dagarna. Alltså har jag massor av tid till att skriva uppsatser och plugga till tentor under veckan. Rätt smäckigt!
Om Chuck och jag känner för det, kanske vi även gör en liten tripp till New York på söndag. Har inte varit där sen jag kom tillbaka i augusti, och ett miljöombyte känns lägligt. Faktiskt har den första tiden tillbaka i Connecticut varit präglat av skola, städning, familjeliv - och att bara vänja sig vid att vara här på heltid. Därför känner jag nu, när jag har "min shit together", att jag längtar efter något som bara är skojigt. Och New York är alltid skojigt att åka till. Jag är egentligen i stadstjej, fångad i en lantlollas liv. Men - familjen är viktigare än det där.
En annan rolig sak vi har planerat in är att gå en kurs i Lindyhop (typ bugg). Vi anmälde oss också förra året, men då ställdes den in på grund av bristande intresse. Hoppas, hoppas, hoppas verkligen att allt går i lås den här gången, för att DANSA är verkligen att LEVA.
Nu ska jag stänga av och börja dra mig mot sängen. Kanske ska jag läsa ett par kapitel i min bok, "Tårtgeneralen", och sedan sova länge och sova ut. Sen kan min efterlängtade långhelg börja! Hääärligt!
Jag lyssnar just nu på: Jon Stewarts röst från teven
Undrar om man skulle ta och...
...börja blogga igen? Just nu sitter jag i min nya skola, Mitchell College, och skriver. Det är min lunchrast. Egentligen hade jag planerat att påbörja bearbetningen av en uppsats, men när jag hade satt mig till ro med datorn i knät insåg jag att jag hade GLÖMT själva uppsatsen i bilen. Alltså, the hard copy med alla viktiga anteckningar på.
Istället för att gå tillbaka de dryga 300 metrarna (inte maratonlängd, men dock) till parkeringen för att hämta uppsatsen, beslutade jag för mig för att slösurfa istället. Jag är en tjej med fasta slösurf-rutiner: först Facebook, sen mejlen, sen idol-bloggarna. Jag följer Josephine Bornebusch, Jennie Hammar, Johanna Swanberg, Molly Sandén och min egen lille pojkväns bloggar. När jag läste dessa finurliga personers uppdateringar blev jag plötsligt så sugen på att själv börja igen... Så - jag tror jag gör´t!
Även om ingen kommer att läsa, så är det faktiskt av flera anledningar bra för mig själv att blogga. Kanske främsta anledningen just nu är att jag sällan nyttjar det svenska språket, och jag vill verkligen inte tappa det. Egentligen tror jag inte att det är någon större risk, men jag har märkt att det känns lite lustigt att prata svenska efter en längre tid härborta. Dessutom känner jag mig mer ihopsamlad när jag bloggar. Men ÄSCH -- jag måste faktiskt inte förklara mig så mycket, det är ganska töntigt faktiskt. Nu är man igång igen och det känns gött!
Om en halvtimme börjar min nästa och sista lektion för dagen. Det är kursen "Race, Ethnicity & Culture" som står på schemat. Himla spännande ämne, jag lär mig massor om hur struktur och process bygger rasism och främlingsfientlighet. Dr. Horton, min lärare, är "Mister-know-it-all" och SÅÅ inspirerande! Jag har blivit väldigt styrkt i mina politiska värderingar i den här kursen, och ofta kokar jag av ilska när jag lämnar klassrummet. Vill bara ringa upp Jimmie Åkesson och ställa honom mot väggen! HAN borde gå Dr. Hortons kurs och lära sig ett och annat.
Förutom Race, Ethnicity & Culture läser jag också College Writing, Intro to Early Childhood Education, General Psychology och Nutrition, Health & Safety. Jag trivs jättebra i skolan och med plugget. Det är verkligen inte överväldigande svårt, men inte för toklätt heller.
Oj, nu rinner tiden iväg... Time to go to class! Jag kanske skriver lite mer om mitt liv i övrigt senare...
Jag lyssnar just nu på: surret ifrån AC:n
Istället för att gå tillbaka de dryga 300 metrarna (inte maratonlängd, men dock) till parkeringen för att hämta uppsatsen, beslutade jag för mig för att slösurfa istället. Jag är en tjej med fasta slösurf-rutiner: först Facebook, sen mejlen, sen idol-bloggarna. Jag följer Josephine Bornebusch, Jennie Hammar, Johanna Swanberg, Molly Sandén och min egen lille pojkväns bloggar. När jag läste dessa finurliga personers uppdateringar blev jag plötsligt så sugen på att själv börja igen... Så - jag tror jag gör´t!
Även om ingen kommer att läsa, så är det faktiskt av flera anledningar bra för mig själv att blogga. Kanske främsta anledningen just nu är att jag sällan nyttjar det svenska språket, och jag vill verkligen inte tappa det. Egentligen tror jag inte att det är någon större risk, men jag har märkt att det känns lite lustigt att prata svenska efter en längre tid härborta. Dessutom känner jag mig mer ihopsamlad när jag bloggar. Men ÄSCH -- jag måste faktiskt inte förklara mig så mycket, det är ganska töntigt faktiskt. Nu är man igång igen och det känns gött!
Om en halvtimme börjar min nästa och sista lektion för dagen. Det är kursen "Race, Ethnicity & Culture" som står på schemat. Himla spännande ämne, jag lär mig massor om hur struktur och process bygger rasism och främlingsfientlighet. Dr. Horton, min lärare, är "Mister-know-it-all" och SÅÅ inspirerande! Jag har blivit väldigt styrkt i mina politiska värderingar i den här kursen, och ofta kokar jag av ilska när jag lämnar klassrummet. Vill bara ringa upp Jimmie Åkesson och ställa honom mot väggen! HAN borde gå Dr. Hortons kurs och lära sig ett och annat.
Förutom Race, Ethnicity & Culture läser jag också College Writing, Intro to Early Childhood Education, General Psychology och Nutrition, Health & Safety. Jag trivs jättebra i skolan och med plugget. Det är verkligen inte överväldigande svårt, men inte för toklätt heller.
Oj, nu rinner tiden iväg... Time to go to class! Jag kanske skriver lite mer om mitt liv i övrigt senare...
Jag lyssnar just nu på: surret ifrån AC:n
