Taftville
Nu är jag framme och settled i USA. Det känns verkligen som en dröm att vara tillbaka här! Eller, snarare som att besöka en dröm från det förflutna... Men det är väldigt härligt att vara här! Jag och Chuck har bara myst, spelat Alfapet (behöver jag säga att jag vann?), kollat på film, shoppat och ätit gott...
Idag ska vi fortsätta på samma bana, kanske dra till Providence en sväng. Imorgon tar vi Metro North-tåget in till det stora äpplet om vädret tillåter! Är det här inte livet!
Och på onsdag kommer pojkarna hit. Jag är fortfarande pirrig, men ser mycket fram emot det!
Jag lyssnar just nu på: "More than words" med Extreme
Idag ska vi fortsätta på samma bana, kanske dra till Providence en sväng. Imorgon tar vi Metro North-tåget in till det stora äpplet om vädret tillåter! Är det här inte livet!
Och på onsdag kommer pojkarna hit. Jag är fortfarande pirrig, men ser mycket fram emot det!
Jag lyssnar just nu på: "More than words" med Extreme
Sjung falleduddeliga dullan-dey
Yo! Nu sitter jag här på Västerbergs bibliotek och tittar ut (när jag inte glor på skärmen) på det vita Gästriksländska vinterlandskapet. Min laptop är halvdöd igen, eller rättare sagt dess laddare är, så jag får sitta här istället. Jag åkte faktiskt in till Sandviken idag för att köpa en ny, men när jag kom fram (efter 30 minuters bussresa) såg jag att butikerna SJÄLVKLART var stängda! Min vanliga otur. Därmed hade jag slösat 40 kronor och 1 timme på... ingenting! Nåväl. Jag fick ta ett par djupa andetag och försöka tänka att det var ju faktiskt inte hela världen, tänk på barnen i Afrika... Men lite surt och bittert var det allt.
I övrigt har det varit en hejdundrandes vecka! Jag känner mig en aning tom efter allt bestyr. I onsdags var det dags för Showtime! Alla klasser på skolan fick 10 minuter till sitt förfogande att göra något kul på scenen. Min klass gjorde ett BINGO! Alla i publiken fick varsin bingobricka, och på scen spelade vi små korta sketcher som ledde fram till en siffra. T.ex. kom Joel och Beate in på scen, utklädd till en ko, bajsade och sa "oj, vi trodde det var kobingo... Men du, nu gjorde vi visst en nummer 2!" Och så fick publiken kryssa i nummer 2 på sin bricka... Jag och Camilla gestaltade ett populärt videoklipp från YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=0diCvwHJjY4
Mycket uppskattat!
På fredagen hade vi Lucia-uppvisning. Det var enormt roligt, kanske det roligaste jag gjort på länge. Jag har verkligen saknat att sjunga i kör, och när man dessutom blandar i lite skoj i repertoaren bäddar det för en kanonupplevelse! Vi hade bland annat ett Staffan Stalledräng-battle, där olika melodier "battlade" mot varann. Vi fick ihop det riktigt bra, när jag får liv i datorn kanske jag kan ladda upp videon från det numret!
Och när jag hade lussat klart tog jag tåget ner till kungliga huvudstaden... Det var asnice med ett miljöombyte, men efter ett knappt halvår ute på vischan i Norrland var man minst sagt ovan vid den tjocka folkmassan på Drottninggatan! Det var jättekul att träffa Jenny, Moppa, Kamilla och Johan igen (som nu minus Jenny allihop är Stockholmare på heltid) men det är skönt att vara tillbaka i lugna Storvik.
Nu är det endast EN vecka kvar på den här terminen! Det känns helt sjuuuuukt. Men också helt resonligt. Och dryga tre veckors julledighet känns nästan för bra för att vara sant. Mitt i prick det jag behöver.
Nu är klockan lunch farbror Tiger! Hoppas att alla får en fin Lucia!
Jag lyssnar just nu på: den glesa trafiken utmed Ovansjövägen
I övrigt har det varit en hejdundrandes vecka! Jag känner mig en aning tom efter allt bestyr. I onsdags var det dags för Showtime! Alla klasser på skolan fick 10 minuter till sitt förfogande att göra något kul på scenen. Min klass gjorde ett BINGO! Alla i publiken fick varsin bingobricka, och på scen spelade vi små korta sketcher som ledde fram till en siffra. T.ex. kom Joel och Beate in på scen, utklädd till en ko, bajsade och sa "oj, vi trodde det var kobingo... Men du, nu gjorde vi visst en nummer 2!" Och så fick publiken kryssa i nummer 2 på sin bricka... Jag och Camilla gestaltade ett populärt videoklipp från YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=0diCvwHJjY4
Mycket uppskattat!
På fredagen hade vi Lucia-uppvisning. Det var enormt roligt, kanske det roligaste jag gjort på länge. Jag har verkligen saknat att sjunga i kör, och när man dessutom blandar i lite skoj i repertoaren bäddar det för en kanonupplevelse! Vi hade bland annat ett Staffan Stalledräng-battle, där olika melodier "battlade" mot varann. Vi fick ihop det riktigt bra, när jag får liv i datorn kanske jag kan ladda upp videon från det numret!
Och när jag hade lussat klart tog jag tåget ner till kungliga huvudstaden... Det var asnice med ett miljöombyte, men efter ett knappt halvår ute på vischan i Norrland var man minst sagt ovan vid den tjocka folkmassan på Drottninggatan! Det var jättekul att träffa Jenny, Moppa, Kamilla och Johan igen (som nu minus Jenny allihop är Stockholmare på heltid) men det är skönt att vara tillbaka i lugna Storvik.
Nu är det endast EN vecka kvar på den här terminen! Det känns helt sjuuuuukt. Men också helt resonligt. Och dryga tre veckors julledighet känns nästan för bra för att vara sant. Mitt i prick det jag behöver.
Nu är klockan lunch farbror Tiger! Hoppas att alla får en fin Lucia!
Jag lyssnar just nu på: den glesa trafiken utmed Ovansjövägen
Forumteater med mera
Cheezus Christ! December är en mastig månad, alltså. Jag tror bestämt att den här stunden är första gången den här veckan som jag gör absolut ingenting! I övrigt har det varit full rulle... Det är luciaövningar, planeringsarbete, bibliotekarier som ska mejlas, böcker som ska läsas, ett nummer till skolans "Showtime" (typ som Cabaret på Älghultsskolan) som ska repas in.... Och "utöver det" har vi ordinare lektionstid...
Den här veckans tema har varit forumteater och forumspel, helt nytt för mig men väldigt spännande! Det går till så att en grupp på cirka fem personer spelar upp en scen som gestaltar ett förtryck av något slag. Scenen skall innehålla en s k "protagonist" (den förtryckte) och en "antagonist" (huvudförtryckaren) samt ett par medförtyckare och en passiv person. Handlingen skall leda fram till en kris, klimax av den förtryckta situationen. Därefter spelas scenen upp igen, men nu får publiken (som går från att vara spectators till att bli spect-actors) ropa "stopp" och gå upp på scen och byta ut någon av aktörerna (dock ej antagonisten). Det gäller för åskådarna att förhindra det krisartade slutet på något sätt...
Anyway, det är ett mycket spännande ämne - men man blir rejält matt efter en hel vecka av det... Jag insåg i torsdags att jag under veckans gång varit på helspänn varje minut, och suttit med en bekymrad rynka i pannan hela veckan...
Det ska bli skönt med helg. De enda planerna jag har är att vi imorgon ska in till Gävle och hålla i en barngrupp som sett en föreställning på Skottes Musikteater. Jag ser fram emot det, men jag längtar nog ännu mer till söndag då jag får sova ut, gå en promenad kanske, vila.
Och idag är det bara 21 dagar kvar tills jag får träffa Chuck igen! Jag längtar nästan ihjäl mig. Det ska bli underbart att få se New York igen, men egentligen hade jag lika gärna kunnat spendera all tid i Chucks hem. It is him that I long for the most... Och så ska jag träffa barnen igen. Det är faktiskt lite pirrigt, men mest kul! Vi har Skype:at en hel del den senaste tiden, och jag tror på att det kommer att gå bra.
Jag lyssnar just nu på: Eine Kleine Nachtmusik (W. A. Mozart) - London Concertante
Den här veckans tema har varit forumteater och forumspel, helt nytt för mig men väldigt spännande! Det går till så att en grupp på cirka fem personer spelar upp en scen som gestaltar ett förtryck av något slag. Scenen skall innehålla en s k "protagonist" (den förtryckte) och en "antagonist" (huvudförtryckaren) samt ett par medförtyckare och en passiv person. Handlingen skall leda fram till en kris, klimax av den förtryckta situationen. Därefter spelas scenen upp igen, men nu får publiken (som går från att vara spectators till att bli spect-actors) ropa "stopp" och gå upp på scen och byta ut någon av aktörerna (dock ej antagonisten). Det gäller för åskådarna att förhindra det krisartade slutet på något sätt...
Anyway, det är ett mycket spännande ämne - men man blir rejält matt efter en hel vecka av det... Jag insåg i torsdags att jag under veckans gång varit på helspänn varje minut, och suttit med en bekymrad rynka i pannan hela veckan...
Det ska bli skönt med helg. De enda planerna jag har är att vi imorgon ska in till Gävle och hålla i en barngrupp som sett en föreställning på Skottes Musikteater. Jag ser fram emot det, men jag längtar nog ännu mer till söndag då jag får sova ut, gå en promenad kanske, vila.
Och idag är det bara 21 dagar kvar tills jag får träffa Chuck igen! Jag längtar nästan ihjäl mig. Det ska bli underbart att få se New York igen, men egentligen hade jag lika gärna kunnat spendera all tid i Chucks hem. It is him that I long for the most... Och så ska jag träffa barnen igen. Det är faktiskt lite pirrigt, men mest kul! Vi har Skype:at en hel del den senaste tiden, och jag tror på att det kommer att gå bra.
Jag lyssnar just nu på: Eine Kleine Nachtmusik (W. A. Mozart) - London Concertante
