Sjung falleduddeliga dullan-dey

Yo! Nu sitter jag här på Västerbergs bibliotek och tittar ut (när jag inte glor på skärmen) på det vita Gästriksländska vinterlandskapet. Min laptop är halvdöd igen, eller rättare sagt dess laddare är, så jag får sitta här istället. Jag åkte faktiskt in till Sandviken idag för att köpa en ny, men när jag kom fram (efter 30 minuters bussresa) såg jag att butikerna SJÄLVKLART var stängda! Min vanliga otur. Därmed hade jag slösat 40 kronor och 1 timme på... ingenting! Nåväl. Jag fick ta ett par djupa andetag och försöka tänka att det var ju faktiskt inte hela världen, tänk på barnen i Afrika... Men lite surt och bittert var det allt.

I övrigt har det varit en hejdundrandes vecka! Jag känner mig en aning tom efter allt bestyr. I onsdags var det dags för Showtime! Alla klasser på skolan fick 10 minuter till sitt förfogande att göra något kul på scenen. Min klass gjorde ett BINGO! Alla i publiken fick varsin bingobricka, och på scen spelade vi små korta sketcher som ledde fram till en siffra. T.ex. kom Joel och Beate in på scen, utklädd till en ko, bajsade och sa "oj, vi trodde det var kobingo... Men du, nu gjorde vi visst en nummer 2!" Och så fick publiken kryssa i nummer 2 på sin bricka... Jag och Camilla gestaltade ett populärt videoklipp från YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=0diCvwHJjY4
Mycket uppskattat!

På fredagen hade vi Lucia-uppvisning. Det var enormt roligt, kanske det roligaste jag gjort på länge. Jag har verkligen saknat att sjunga i kör, och när man dessutom blandar i lite skoj i repertoaren bäddar det för en kanonupplevelse! Vi hade bland annat ett Staffan Stalledräng-battle, där olika melodier "battlade" mot varann. Vi fick ihop det riktigt bra, när jag får liv i datorn kanske jag kan ladda upp videon från det numret!

Och när jag hade lussat klart tog jag tåget ner till kungliga huvudstaden... Det var asnice med ett miljöombyte, men efter ett knappt halvår ute på vischan i Norrland var man minst sagt ovan vid den tjocka folkmassan på Drottninggatan! Det var jättekul att träffa Jenny, Moppa, Kamilla och Johan igen (som nu minus Jenny allihop är Stockholmare på heltid) men det är skönt att vara tillbaka i lugna Storvik.

Nu är det endast EN vecka kvar på den här terminen! Det känns helt sjuuuuukt. Men också helt resonligt. Och dryga tre veckors julledighet känns nästan för bra för att vara sant. Mitt i prick det jag behöver.

Nu är klockan lunch farbror Tiger! Hoppas att alla får en fin Lucia!


Jag lyssnar just nu på: den glesa trafiken utmed Ovansjövägen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0